På smällen.
Inte mycket har hänt alls.
Jobbet var totalt utmattande och jag har haft en bultande huvudvärk sen klockan 09.
I morse mådde jag dessutom illa. Riktigt kräks-illa. Började nästan misstänka att jag var på smällen.
Fast det gick över senare på dan. Olyckligtvis så är det tillbaka nu igen.
Efter jobbet hämtade Kaxen mig och vi tankade, tvättade taxin, handlade på Apoteket och sedan matinköp på Ica.
Nu är morgonrocken på och jag har svårt att låta bli att vara i köket. Min blivande man lagar mat.
Tänk att man har så jobbigt med att låta han vara ifred.
Det känns som om jag håller på att gå sönder när jag inte får ha kontroll där.
Men han tycker nog att det är fan så mycket jobbigare att ha mig springandes där fram och åter.
Han steker hemmagjorda hamburgare. Mums!
På tal om mat så ska han iväg med jobbet och äta julbord på lördag.
Det kryper i hela mig. Personalfester och julbord har jag bara dåliga erfarenheter av.
Men vi får hoppas att maten är god. Och att det blir trevligt, trots att han inte har någon ny skjorta.
Det går bra att sulla sylta och ris a´la Malta på den gamla taxitröjan tycker jag.
Sådetså.
Nu längtar jag bara efter lite mat och aftonbladet i sängen bredvid min Kax.
Godnatt på Er!
Mycket kan hända därnere!
Taxi till jobbet som vanligt.
Det är mest kärringar på mitt jobb, och minst tre av dem klagade på ont i ryggen.
Den ena hade foglossning, den andra en gammal förlossningsskada och den tredje var nog bara gammal.
Hur som helst så gnälldes det en hel del. Osökt kom vi in på att det gör väldigt ont att ha hemorrojder.
Det kan också klassas som förlossningsskada.
En av tanterna hade en hemmorojd som kom ut ibland när hon stressade. Och låg hon i ett hett bad i tjugo minuter så åkte den tillbaka av sig själv. Plopp sa det bara.
En annan hade haft en så stor att hon knappt kunde gå. Den hade läkaren fått peta tillbaka med en slags salva. Stackars jävel.
Ja, mycket kan hända därnere tydligen.
Läste om ett fenomen som kallas BIC-fitta för ett tag sen.
Det uppstår när man har för slöa blad i hyvlarna, när man ska fixa bikinilinjen.
Har man otur så ser hela fjassan ut att vara smittad med röda hund.
Mycket otrevligt, så det rekommenderas att man använder ett lite dyrare märke.
Efter jobbet så åkte jag och Marie ner till det hemska köpcentrat Kupolen.
Där inhandlades en mässingsljusstake på Jula. Ordinarie pris var 299:-, nu endast 99:-.
Vilket klipp tyckte vi. Men när vi kände på dem efter genomförd betalning, så visade det sig att de var av plast. Snopet värre.
Dessutom fick jag lov att svansa runt med den jäkla staken 45 minuter till, eftersom jag lovat min dotter att gå med henne där en stund.
Svettigt var det och jag hoppades för ett ögonblick att hon skulle be mig gå hem, eftersom jag var så pinsam, med stake & allt, men icke.
Det slutade med en foundation, ett paket tuggummi och ett Comviq värdebevis.
Sen fick jag äntligen gå hem.
Vilken surprise som väntade.
Gubben hade minsann städat hela huset. Skurat och fejat, så det doftade nytt överallt.
Han hade till och med bytt lakan i sängen. Man undrade nästan om han varit otrogen eller spelat bort hela lönen innan den kommit in på kontot, men nej, jag tror bara han ville överraska mig! Tack underbara du, betydde mycket!
På kvällen åkte vi till City Gross för att handla.
Halvvägs kom vi, sen frågade Kaxen om jag hade plånboken med.
Givetvis inte.
Bara att vända.
Vi köpte en varsin julklapp till varandra i form av två riktigt urtöntiga morgonrockar. En röd och en svart fleece. De är på nu, vi är så fina!
Jag gillar ju att åka bil, men har en tendens att sitta och bromsa hela tiden, trots att jag är passagerare.
Så nu har jag kramp i låret.
Vi tog nämligen en omväg på en timme hem.
Så rart av min gubbe verkligen. Tanken på det där med otrohet och spelskulder flimrade förbi igen...
Klockan är straxt 21 och jag ska ta lite yoghurt.
I morgon är en ny dag med nya möjligheter.
Sov gott alla.
Gömma grejor
Måndag.
Måndag hemma och måndag på jobbet.
Jag gillar måndagar för då jobbar jag med Marie.
Hon är lite som jag och vi har alltid skoj.
Även om jag aldrig skulle snubbla på byxorna och slå sönder huvudet mitt i festen...
Då skulle jag hellre cykla i kull och åka ambulans hem.
Längtar efter våran vinkväll som vi inte riktigt bokat in än.
Då ska vi gömma saker tillsammans.
Vi har kommit på det, att när vi dricker, mycket eller lite, så gömmer vi grejor.
Det kan vara allt från plånböcker till busskort. Nån ängel har säkert oxå blivit gömd.
Förra veckan hittade jag en plåt med potatiskroketter och fläskfile under plåtförvaringslådan.
Gud, jag fick en chock samtidigt som allt lättade lite. Det blev som ett JAHA!
Min 15'årige son Eric tittade på mig och undrade varför jag ställt den där.
Hade inte plats såklart. Det köpte han, hihi!
Alltså det såg nu ut som frystorkad mat. Inget mögel och det luktade inte ens illa.
Tänk vad jag har letat.
Min gubbe frågade minsann om all mat tog slut den kvällen och på det svarade jag JA.
Kom hem idag med hjälp av kollktivtrafiken.
Borlänges lokalbussar är helt okej, förutom att det kostar 20 kronor enkel resa.
Billigare än taxi, men hiskeligt dyrt ändå tycker jag.
Inatt har det snöat och stormat.
Det har det gjort hela dagen med för den delen.
Tänk att folk inte kan köra lite försiktigare när de VET att det är väderkaos.
Men nej; de blåser på som vanligt bara för att de några dubbar på sina däck. Då blir det ju fel och olyckor händer.
Det vet jag som inte har körkort, men bil.
På jobbet har vi några muslimer.
De verkar inta fatta att allt det vita på marken är kallt.
De går i sandaler, barbenta och med kjol trots -10 grader. Männen alltså.
Kvinnorna blir väl varma av alla sina draperier.
På tal om dessa människor, som jag för övrigt inte har något emot, så måste jag få säga att de är lite speciella.
På resursskolan där jag jobbar, så har vi toaletter som är anpassade för barn med särskilda behov.
Personalen har egna toaletter.
För några dagar sedan så var en av toaletterna upptagen väldigt länge och lilla Johan behövde in där.
Jag knackade på men fick inget svar.
Väntade 20 min. Ingen kom ut.
Nu behövde lilla Johan verkligen in där.
KNACK KNACK!
-Hallå!?
Nej inget svar.
LIlla Johan fick lov att gå på en annan toalett som varalldeles för stor så han ramlade ner i hålet.
En kvart senare kommer så en Muhammed ,eller vad han nu hette ut, med blöta fötter, händer, armbågar och blött hår.
Alltså han har väl rätt att göra vad han vill på dass, men måste han ta barnens toa och dessutom göra det, vad han nu gjorde, på arbetstid?
Tänk om jag bara skulle försvinna i 45 min?
Nej så gör man bara inte även om nån däruppe säger att man måste. Då får man fasiken ta rast! Sådetså!
Har börjat Facebooka lite. Tycker sidan är krånglig, men lär mig eftersom.
Och det verkar som att ALLA har den, så det är kul.
Härhemma är väl allt som vanligt.
Inget har blivit bättre och inget har blivit sämre.
Det står still.
Jag borde längta mer till julen, men det kommer kanske.
I helgen ska JAG köpa en EGEN flaska glögg och smutta på när jag pyntar.
Det ska bli så mysigt att sätta upp stakar och stjärnor, kanske baka lussebullar.
Nåja vi får allt se.
Här drar vi ner persiennerna
Söndag.
Egentligen borde jag följa tidigare tradition och skriva vilken söndag det är i ordningen i mitt liv. Men jag orkar inte räkna ut det. Vill någon roa sig med det så är jag född 5 nov 1973. Kl 01.09
Vädret för dagen är väl lite som jag gillart; grått och ruskigt med lite droppande på fönsterbläcket.
Jag har planterat om några blommor som behövde ny och frisk jord.
Tänt några ljus och ska snart hänga en maskin tvätt.
Ska minsann ta en promenad och köpa mjölk.
Det är så härligt att smyga in blicken i andras fönster när det är mörkt utanför.
Jaha, där sitter hon ensam och dricker thé.
Och de där hade fan riktigt snygga tapeter.
Aha, där kollas det minsann på porrfilm.
Inte för att det händer speciellt ofta att det kollas på sånt men det har hänt.
Här drar vi ner persiennerna när vi kollar på erotisk film. Ingen gratis bio utanför vårt fönster inte!
Jag har, som jag tidigare inte berättat, en ny mobil. Jag vet inte riktigt om jag gillar den, men jag gillar utseendet. Helt svart med bara lite silver. Snyggt! Den är förvisso lite knäpp och knasig på vissa saker, men jag ska känna på den ett tag till innan jag bestämmer mig.
Straxt efter sex är klockan och det regnar alldeles för mycket för en promenad.
Sätter på en kopp java sålänge så lättar det kanske om ett tag.
Våga älska vintern!
Saturday night sorrow
En smått förnöjsam dag.
Klockan är straxt efter 19 och kvällsmaten puttrar på spisen.
Det har varit en smått förnöjsam dag, med lite små powerpoffs här och där.
Jag var trött i morse, men det känns lättare när jag får åka bil till jobbet. Jag kan faktiskt dra mig en hel timme längre. Så tack för det chauffören!
Man kan vara sliten efter en halv dags födelsedagsfirande.
At work var allt som vanligt. Full fart fram till lunch, vilket var gröt.
Alban kom till frissan, vilken i detta fallet var jag. Han njöt och var nöjd och blev dessutom sötare än vanligt. Pussar delades ut till mig.
Min fd löneassistent ringde och sökte mig, men eftersom jag var upptagen med annat skulle jag ringa upp.
Det däremot, bemödar jag mig inte med. Hon får gott lov att försöka söka mig i morgon om hon vill prata pengar.
Klippte min far efter jobbet.
Han är mäkta bekymrad över sina grå strån. Ja, numera är det väl lite mer än strån, men jag tycker det är ursnyggt. Det är verkligen inne att ha grått nu. Men det ville han minsann inte lyssna på, inte ens lite. Han stod länge med spegeln i hand och vred och vände för att kunna se därbak. När han väl fick till vinkeln så att han såg bra, utbrast han, med den lilla luft som fanns kvar i lungorna efter fasan, att: oj-oj-oj här var det väldigt grått!
-Snyggt, rättade jag.
Men icke.
-Kunde man bleka bort det grå?
-Nje.
-Kunde man liksom slinga in det så man inte ser?
-Nje, man behöver en täckande färg, vilket vi inte har just nu käre Far, men Kupolen är ju på gångavstånd.
-Ja, gillar man Kupolen så.
-Jag kan laga mat sålänge.
-Jaså, men jaha, ja...då tar vi det såhär med lite ljusa slingor i luggen.
SÅ KANSKE DET FÖRVILLAR OCH VILSELEDER ÖGAT FRÅN DET GRÅ.
-Jo...antagligen.
Sickna bekymmer.
Jag tycker det snyggt och det står jag rak i ryggen för. Sådetså.
Nåväl, han lämnade Vasagatan och for hemöver rätt nöjd med sin gratisklippning iaf.
Sen ringde en viss dam. Hon pratade i 40 minuter, men jag minns knappt vad hon sa för det. Jo, jag är bjuden dit för att glänsa med min karaoke i morgon. Varför känner man att man vill ha spö i det? Hon vet ju att hon inte har en chans och har aldrig haft. Men ja, varför inte?
Orka? Njee!
Nu är tvätten hängd och sängen fixad. Återstår ett bad nu.
FÅR JAG NYYYYPA DIG?
Man vill inte fast man måste.
Man bara vet det eller hur.
Det är en känsla man inte riktigt kan definiera eller sätta ord på.
Den går liksom inte att ta på eller förklara. Man bara vet.
Men det är en lång väg kvar. Och fort går det inte framåt. Det går jävligt sakta, man märker det knappt.
Men det känns i kroppen och själen. Att man är påväg. Nånstans.
Obehaglig känsla. Vemodig och lite ruskig, fast ändå lite fascinerande.
Man vill inte fast man måste. Och det är ingen ide att streta emot. Lidandet blir bara än längre.
Nåja det är väl bara att följa med. Att acceptera fakta och gilla läget. Det sista blir konstigt, för vaddå; gilla läget? Vilket läge ÄR det egentligen?
Nä, man vet ingenting.
Ingenting är som det ska och ingenting är som det borde. Fast å andra sidan så vet man inte heller hur det borde vara.
Man vet hur det borde kännas iallafall, tror jag. Eller? Nej, det var så länge sen så jag minns fan inte det heller.
Men okej, jag vet hur det inte borde kännas då. Nja, jo men det vet jag väl. Tror jag.
Han älskar mig.
Säger han.
Och jag; jag skiter i disk & dammsugning & kvällsmat & tvätt.
Jag tänker gå på Kupolen och kolla på lite kläder.
Och det är fanimej dagens enda jävla fullblodssanning!
Det ni!
