Starlet*
Åh, ibland längtar jag bara tillbaka till Starlet-tiden.
Man hade sin Starlet-tidning och livet var fan så okomplicerat. Även om man tyckte att livet gick under varannan vecka, för att man var kär i någon som man inte fick sista dansen med.
Jorå, jag läste Kalle Anka & Bamse också och var en trogen prenumerant till jag var 16 och flyttade hemifrån.
Hur kan livet bli så rörigt? Borde det inte bli mindre rörigt när man blir vuxen. Jag menar, jag är 36 och väntar fortfarande på att livet ska ordna upp sig. På att det ska hända...ja; NÅT.
Saker har en tendens att inte bli som jag vill. Och saker har en tendens att linda in sig i sig själva. Med min hjälp förstås, men ändå.
Hur kan det bara flyta på för endel?
Ja-ja, jag vet att man kan påverka och påverkar mycket själv. Men om tex en unge har cirkus 40000 på kontot redan vid fyra års ålder, så glider väl denna på en jävligt mycket mer smörad räkmacka, än nån som inte har de förutsättningarna?
Den har ju liksom lite försprång, lite gratis, lite tur kanske.
Inte vet jag, men jag får då kämpa livet ur mig för att få en bråkdel av det jag vill ha.
Men å andra sidan så råkade väl jag vara den som drog helt fel lott från början.
Jag har sagt det förut, men jag är sällan helt nöjd. Jag är mycket nöjd med många saker, men inte allt.
Och varför ska man nöja sig hela tiden? Man ska väl ha det bästa man kan få, eller?
Åtminstone kan man sträva efter det tycker jag.
Sen är det väl upp till var och en vad det är man vill ha.
Just nu skulle jag vilja ha en aningens löneförhöjning, för det är jag värd. Så det så.
Sen skulle jag vilja ha några veckor på ett alldeles speciellt ställe, alldeles utan det som får mig att inte må bra.
Men just nu så ska jag ta tag i disken från gårdagen, dammsuga och skura kattbajs och sen gå en sväng med hundarna. Det är livet det.
Man hade sin Starlet-tidning och livet var fan så okomplicerat. Även om man tyckte att livet gick under varannan vecka, för att man var kär i någon som man inte fick sista dansen med.
Jorå, jag läste Kalle Anka & Bamse också och var en trogen prenumerant till jag var 16 och flyttade hemifrån.
Hur kan livet bli så rörigt? Borde det inte bli mindre rörigt när man blir vuxen. Jag menar, jag är 36 och väntar fortfarande på att livet ska ordna upp sig. På att det ska hända...ja; NÅT.
Saker har en tendens att inte bli som jag vill. Och saker har en tendens att linda in sig i sig själva. Med min hjälp förstås, men ändå.
Hur kan det bara flyta på för endel?
Ja-ja, jag vet att man kan påverka och påverkar mycket själv. Men om tex en unge har cirkus 40000 på kontot redan vid fyra års ålder, så glider väl denna på en jävligt mycket mer smörad räkmacka, än nån som inte har de förutsättningarna?
Den har ju liksom lite försprång, lite gratis, lite tur kanske.
Inte vet jag, men jag får då kämpa livet ur mig för att få en bråkdel av det jag vill ha.
Men å andra sidan så råkade väl jag vara den som drog helt fel lott från början.
Jag har sagt det förut, men jag är sällan helt nöjd. Jag är mycket nöjd med många saker, men inte allt.
Och varför ska man nöja sig hela tiden? Man ska väl ha det bästa man kan få, eller?
Åtminstone kan man sträva efter det tycker jag.
Sen är det väl upp till var och en vad det är man vill ha.
Just nu skulle jag vilja ha en aningens löneförhöjning, för det är jag värd. Så det så.
Sen skulle jag vilja ha några veckor på ett alldeles speciellt ställe, alldeles utan det som får mig att inte må bra.
Men just nu så ska jag ta tag i disken från gårdagen, dammsuga och skura kattbajs och sen gå en sväng med hundarna. Det är livet det.
Slut på rödbetor
Fast jag slagit rekord i att sova i helgen, så var jag ändå relativt pigg i morse.
Det måste ju vara lite onormalt att sova i tre dygn.
På jobbet var allt som vanligt och det gillas. "Som vanligt" är tryggt och skönt.
Jag funderade en stund hur jag skulle orka vara vaken ända till klockan 15. Men se då kom bästa Eva med en latte, och då vart det lättare att orka med.
Det är jobbigt att vara trött. Det är ju ingen anledning att vara hemma. Sjuk är det isåfall bättre att vara, för då är det legitimt att stanna i sängen hela dagen.
Fast å andra sidan så går ju inte det heller om jag tänker efter. Vem skulle då laga mat 3-4 dagar på raken? Eller väcka trötta barn som måste till skolan...
Nä, i mitt hus kan man inte vara sjuk. Än mindre trött. Det är bara att bita ihop.
Idag fick jag berättat för mig om Rocky. Det är en av våra kattungar som flyttat. Nu har han tydligen flyttat igen, för killen som köpte honom höll på att dö av en allergisk chock. Stackars liten. Men Rocky fick komma till en annan familj, som redan hade en kattunge och det var mycket bra tycker jag. Nu har vi bara två kattungar kvar härhemma. Långhåriga, rumsrena och alldeles underbara!
Finns det någon som kan förbarma sig över dessa trollkatter?
Måndag ja. Vad äter man en måndag? Jag har absolut slut på fantasi vad gäller matlagning. Förresten så har jag ingen lust heller. Jag vill bara att någon ska ringa på dörren, ha med sig två matkassar och gärna en flaska vin, kliva in i köket, knyta på sig förklädet och bara ta över. Varför kan inte det bara hända?
Det är ju liksom inte en miljon jag önskar mig eller en resa till karibien. Det är ju bara en liten kock...
Nåja, drömma får man.
Isterband och potatis får det nog bli. Fast nej, det funkar ju inte utan rödbetor och de är förstås slut.
Fisk med äggsås då. Eller en pyttipanna. Åh vad tråkigt...
Förresten; varför är det så tyssst om Mats Alm?
Det måste ju vara lite onormalt att sova i tre dygn.
På jobbet var allt som vanligt och det gillas. "Som vanligt" är tryggt och skönt.
Jag funderade en stund hur jag skulle orka vara vaken ända till klockan 15. Men se då kom bästa Eva med en latte, och då vart det lättare att orka med.
Det är jobbigt att vara trött. Det är ju ingen anledning att vara hemma. Sjuk är det isåfall bättre att vara, för då är det legitimt att stanna i sängen hela dagen.
Fast å andra sidan så går ju inte det heller om jag tänker efter. Vem skulle då laga mat 3-4 dagar på raken? Eller väcka trötta barn som måste till skolan...
Nä, i mitt hus kan man inte vara sjuk. Än mindre trött. Det är bara att bita ihop.
Idag fick jag berättat för mig om Rocky. Det är en av våra kattungar som flyttat. Nu har han tydligen flyttat igen, för killen som köpte honom höll på att dö av en allergisk chock. Stackars liten. Men Rocky fick komma till en annan familj, som redan hade en kattunge och det var mycket bra tycker jag. Nu har vi bara två kattungar kvar härhemma. Långhåriga, rumsrena och alldeles underbara!
Finns det någon som kan förbarma sig över dessa trollkatter?
Måndag ja. Vad äter man en måndag? Jag har absolut slut på fantasi vad gäller matlagning. Förresten så har jag ingen lust heller. Jag vill bara att någon ska ringa på dörren, ha med sig två matkassar och gärna en flaska vin, kliva in i köket, knyta på sig förklädet och bara ta över. Varför kan inte det bara hända?
Det är ju liksom inte en miljon jag önskar mig eller en resa till karibien. Det är ju bara en liten kock...
Nåja, drömma får man.
Isterband och potatis får det nog bli. Fast nej, det funkar ju inte utan rödbetor och de är förstås slut.
Fisk med äggsås då. Eller en pyttipanna. Åh vad tråkigt...
Förresten; varför är det så tyssst om Mats Alm?
