Ho-ho!
I'm back.
Då vet ni.
Ciao!
Nytt, nytt, nytt.
Nytt år och ny vecka och ny dag...
Och nya jävla möjligheter!
Tänk att alla ska göra om och göra nytt bara för att det är en ny siffra på årtalet.
Störtlöjligt.
Sluta röka, sluta äta, börja motionera, börja promenera...
Pust.
Jag vill bara göra som vanligt.
Fast roligare.
Jag vill skratta och vara glad.
Och känna pirr i magen.
Jag vill trycka i mig en chokladbit för mycket, eller två.
Och skölja ner den med läsk.
Jag vill hälla mycket grädde i maten och mosa ihop det på tallriken med en smörklick.
Och äta i soffan om jag vill. Med sked.
Jag vill snusa lika mycket som jag alltid gjort, och jag vill ha alla mina viktiga papper inslängda på exakt samma sätt i köksskåpet som förut.
Nä, jag tänker inte promenera mera eller äta mindre.
Däremot kommer jag skratta mer åt sånt JAG tycker är kul.
Och jag kommer fortsätta vara lika SUR över samma saker som innan.
Och tycks det att jag är så tråkig på helgen så behöver man ju faktiskt inte umgås med mig. Sådetså!
Nytt gammalt med andra ord. :)
Nä, nu ska jag lyssna på min käre kollega när hon sjunger sjunger "lille katt".... :)
Högt och ljudligt!
Blåsigt.
Rasist?
En eländig natt. Tung känns den. Och den h...
En eländig natt. Tung känns den. Och den har bara börjat. Fler med mig lider nog just nu. Endel kan inget göra. Det bara är såhär. Ute i natten är det liv precis som här. Ett himla liv till och med. Fast jag trivs ändå här på jobbet, bland spindelmannen och superman, mitt i natten. I morgon är en ny dag. Hur många gånger har man inte tänkt så? Men det har blivit samma lika slentrian ändå. Det rullar på. Som förut. Inget nytt. Bara fler skärvor att göra sig illa på medans man försöker limma ihop det som redan är trasigt. Det är tur att jag har en gammal aftonbladet i väskan. Där kan jag läsa om andras elände i stället. Det känns ju så mycket bättre då...
Idag skäms man över att ha hockey hjärtat ...
Idag skäms man över att ha hockey hjärtat i Leksand. Ja, man skäms nästan för att ha hjärtat i Dalarna. Vad ska man skylla på? Mora var mycket mycket bättre. Nåja. Hur som helst så är vi alltid storebror. Snart en ny match. Nytt motstånd. Oskarshamn. Tommy Salo. Stackarn. Skönt med skadeglädje. Den enda sanna glädjen. Måtte AIK förlora ikväll oxå så sover jag åtminstone lite bättre.
Det är gott med morötter...
Det är gott med morötter och dessutom nyttigt.
Elände eller äckel. Eller vanligt roligt.
Slut på kaffe!
Utsikt
LÖFTE!
Göra nytta i pyjamasen
Idag regnar det som skrivet.
7-1
Eftersom Leksand vann årets premiärmöte mot Mora ikväll med 7-1 så visar jag stolt upp denna fina bild.
Jag fyller 1år och har min allra första Leksandströja.
Fint tycker jag.
Onsdagen är slut. En bra dag har det väl varit.
Jobbet flöt på i trötthetens tecken tror jag. Inte ens kaffe och stängda lock hjälpte.
Några tappra försök till pedagogik och struktur mynnade tillslut ut vid köksbordet.
Sen hände en märklig sak, som gjorde mig väldigt fundersam.
Jag har klurat lite och bestämt mig för att jag nog ska ta reda på saken lite bättre i morgon.
Så slipper jag fundera mera menar jag...
Hm, jag hör Zlatan tjabba lite på tv´n här bakom.
Märkvärdig tycker jag inte alls att han är. Fast han är duktig att sparka boll.
Ny spännande dag i morgon förstås.
Arbetsdagen avslutas med ett möte. Suck. Får inte glömma tigerbalsam!
femtiofemochfemtio
Trött på oförstånd och löften.
Pigg dock på lifvet självt.
Min lilla huligan åker med Dalagnagarna i morgon. Till Stockholm. För att se sitt hjärtenära AIK.
Jag hoppas de vinner mot Linköping. Inte alls för att jag håller, gillar eller hejjar på dem.
För husfriden och en glad pöjk.
I morgon tittar jag på viasat hockey hemma i soffan.
Leksand-Mora.
Vi vinner.
Lätt.
Tvätten ska nu hängas. Magen ska mättas på tok för sent. Hundarna ska kissa, igen i regnet. Det gillas, för jag gillar regn. Och höst. Och tröst. Och mörker och allt det där andra som deprimerar halva Sveriges befolkning så här års.
På tal om befolkning, så tror jag faktiskt att jag ska rösta redan i morgon.
-Det var så enkelt och gick så smidigt, sa bästa kollegan.
Ja, så varför trängas och köa på söndag, bland beslöjade kvinnor, rasistiska pensionärer, bakfulla medelålders och draperade män?
I kön på Willys idag förresten, så stod en man av icke svensk härkomst före mig. Då han skulle betala, för sina och säkert hela släktens varor, så tog han fram den absolut fetaste sedelbunt med 500 lappar som jag någonsin har sett.
Summan att betala var 1055.50:-
Han räknade loss två av lapparna i den tjocka bunten med sedlar och gav till kassören.
Kassören väntade på mer pengar förstås, samtidigt som jag förbannade mig själv för att alltid välja fel kassa.
Femtiofem och femtio till, tack.
-?, bläddrar mannen bland sina femhundringar.
Kassören upprepar och förklarar.
Mannen med stålarna, som även har den bredaste klockan i guld på sin håriga arm, ruskar oförstående på sitt huvud. Då förstår jag varför han köpte fyra flaskor med headandshoulders.
-Du måste betala femtiofemochfemtio till.
Då ber mannen en annan man, men med samma språk, att få låna, vad jag kan gissa femtiofemochfemtio.
Han får pengarna och betalar, sen ger han växeln tillbaka till sin samspråkiga vän.
Kontentan av det hela är att jag för första gången i mitt liv sett fler femhundralappar i samma bunt, än jag sett invandrare på Willys samtidigt, i bunt. Då får ni, som brukar handla på Willys här i stan, ett hum om hur jävla mycket pengar den här mannen hade i sin ficka.
Och jag ska erkänna att min blick flera gånger sneglade ner mot golvet för att se om han tappade en eller två.
Nä, jag vet, jag kan inte hans språk, men jag hade defenitivt uppmärksammat mannen på att han tappat några av sina pengar. Tyvärr.
With a whimper
Skönt att jobba som vanligt, eller nästan som vanligt i alla fall.
Förra veckan och veckan innan det var väl lite väl kaotisk.
Men nu har det lagt sig en aning även om inget riktigt är löst eller klart.
Hoppas få klarhet på fredagens möte. :) Spännande ska det minsann bli.
I övrigt är det väl rätt värdelöst. Men jag försöker minsann strunta i vissa saker. Slå bort det och bara se det braiga runt mig.
Det finns så mycket härlig energi att suga i sig överallt, så varför bry sig i det dåliga? Onödigt visst.
Jag har då fått skratta idag så tårarna rann och det var nära att det kom en droppe kiss i underbyxorna. Tänka sig att det kan finnas så mycket tokig klokhet i en av mina ungar, som ger upphov till så mycket glädje. :)
Stuvade makaroner, koncentrationsläger och nattaträning framför spegeln med hantlar, kan roa mig en halv arbetsdag i efterskott, bara genom att tänka på det.
Små glimtar av glädje, mitt i allt elände, är jag evigt tacksam för.
Jag försöker också vara tacksam för andra saker.
Som att det var städat när jag kom hem från jobbet.
Golven var skurade och toaletten var ren.
Middagen var färdig.
Fint.
Nu ska jag vika tvätten från igår, hänga en ny och ta en promenad med hundarna.
Så har jag också varit en promille duktig idag.
I morgon är det kort arbetsdag, med planeringsmöte på eftermiddagen.
Sen ska jag försöka hinna med ett besök på biblioteket... :)
It's all over except for the cryin',
With a whimper instead of the roar of a lion . . .
Throwing the dice
Det är väl nästan lite tur det för annars hade jag nästan inte trott jag haft nåt. Huvud alltså.
Varför kan man inte bara få dra en ny lott?
Välja något annat.
Eller bara kasta om tärningen.
Snurra på hjulet igen då.
Troligen skulle man med min otur få en nitlott igen.
Eller rent av förtjäna den.
Idag har jag återigen fått höra,
vilken usel människa jag är.
Flera gånger faktiskt.
Jag börjar bli rejält trött på det.
Kan inte den personen, som är så mycket bättre, försöka förstå att jag redan vet att jag är en av världens sämsta och inte behöver bli påmind flera gånger om dagen. Eller?
Jag vet att jag är vad jag är, mest med orsak av mig själv, men även på grund av andra.
Ibland fastnar man, men hur det än är så kommer man vidare, varesig man vill eller inte.
Nåväl, det har hänt ett par trevliga saker idag med. :)
Det är jag oerhört glad för!
Det är väl kanske lite en vändning på det planet, kan jag tro.
Allt kommer förhoppningsvis att bli och se annorlunda ut redan från nästa vecka.
Lite jobbigt är det att inte vara helt säker, men sämre än detta kan det knappast bli.
Jag hoppas att det blir som jag vill!
Vill att det blir som jag hoppas!
Tärningen...:)
Innerligt komplicerat.
Saker som inte passar ihop med varandra och saker som inte hör dit.
Det blir rörigt i biblioteket och det är en lättnad att få gå till jobbet och försöka tänka på annat.
Det lyckas ibland, ibland inte.
Jag står vid det där berömda vägskälet igen. Jag hatar att stå här, jag som inte ens kan välja glass i affären, eller om jag ska ha ketchup eller lingon till makaronerna. (och då oftast tar båda)
Jag vill gå åt ett håll, men vet inte om det är rätt.
Hur ska man veta vad man ska välja?
Och inte kan jag fråga någon vis eller klok människa, för det skulle ta ungefär en hel livstid att förklara det innerligt komplicerade och prekära läget.
Snurra flaska, kasta tärning...kan inte välja där heller. Men om jag blundar och snurrar jättefort och sen går åt det håll näsan pekar när jag stannar?
Ledig dag i morgon, vilket betyder att alla måsten måste göras.
De är många, relativt enkla, men dock måsten.
Helgen tillbringas på jobbet, med minus för några timmar på lördag. Spännande.
Nu är det natta för längesen och jag borde sova. Alla dessa borden och måsten...
Stänga locken?
Nä, nu får det vara nog med semester, sommar, ledigt, glass och för små bikinis.
Nu är det dags att vi får lite härlig höst!
Jobbade min första dag idag efter nästan 6 veckors ledigt.
Det var riktigt kul att få träffa alla goa människor igen och det kändes förlösande att bli rutinberoende igen.
Men jag är vansinnigt trött.
Egentligen så har jag sovit riktigt dåligt hela sommaren. 3-4, kanske 5 timmar per natt, osammanhängande då. Fast man får kanske skylla sig själv om man går upp 4.30 fast man inte måste.
Självförvållat är det säkerligen också att ligga vaken till 5 halv 6 på nätterna och titta på tv, bara för att man inte kan sova.
Jag ger mig sjutton på att om jag skulle läsa en bra bok, så skulle jag nog somna direkt.
Men jag har ingen bra bok. Jag har blivit lite bok-kräsen på slutet.
Dessutom så ser jag en aningens dåligt och måste ha lampan tänd. Och har man lampan tänd, i kombination med öppet fönster som är ett måste året runt, så vet alla vad som händer. -Hela sovrummet blir fullt av myggor och äckliga harkrankar. Myggorna låter illa, men krankarna är värst för de fastnar i håret. Och jag hatar att ha de jävlarna just i håret! Usch.
Så kontentan av det hela är att jag helt enkelt får leva med att inte kunna sova.
Rätt mysigt är det ändå att smyga upp i köket och ta en nattamacka och ett glas mjölk när alla andra sover.
Nåväl, i morgon har jag endel "bry" att stå i. Inget jag ser fram emot alls, men sånt som måste göras.
Egentligen är det väl ett par saker till som skjutits upp under sommaren som jag borde ta tag i.
Det kändes rejält idag igen, när vardagen kom ifatt en. Man hoppade några rediga kliv bakåt och insåg kanske att det som känns, det känns. Man kan låtsas hur mycket som helst, men säkerligen inte hur länge som helst. Verkligheten kommer tyvärr ikapp en förr eller senare och som sagt det som känns, det känns. Så bara är det.
Klockan närmar sig 23 och jag ämnar flytta min stora rumpa, som förvisso blivit lite mindre under sommaren, till soffan.
Reality Zone får det bli, en timme eller så, sen ska jag stänga locken för idag och försöka drömma om nya tider, gamla tider och en gnutta höst på det.
Nog med ankbröst
Pust, vilken pärs det är att vara ledig.
Man ska försöka vila och återhämta sig och bara vara och sånt där svårt och ovärt.
Det är inget njutbart alls. Dessutom vaknar jag okristligt tidigt, trots att jag lägger mig sent.
Jag menar halv sju, ska det kallas sovmorgon? Ändå blir man lycklig för att klockan inte var 03.47 när man steg upp.
Jag blir bara stressad av att inget göra, och slappna av är en underlig uppmaning.
Nog är det rätt skönt att gå till jobbet ändå.
Äta ordentlig frukost, lunch och mellanmålsfika. Sucka och längta hem till att vara ledig.
Nä, detta är värdelöst. Och jag är inne på min tredje dag. Av SEX veckor.
Hjälp! :(
Det är tur att det är fotbolls-vm.
Ja, jag har tittat på alla matcher utom en, då jag var fast i köket med en mördeg.
Snart är jag lite mindre novis på fotboll. Jag säger så eftersom min gubbe är expert.
Han vet allt om alla. Och allt om allt.
Han vet tex hur många millimeter gräsmattan får vara under vm.
Och han vet vad alla spelare åt till frukost, och vilka som inte åt.
Han vet också att spelarna i Brasilien fick en varsin banan i halvtid igår, och det gjorde tydligen susen, för sen klippte de till med ett par riktiga mål.
Det han inte vet om fotboll, är inte värt att veta heller.
Därför säger jag att jag är mindre novis nu. För jag har minsann lärt mig att Puma haft rea på sina skor med orange häl.
Jag har lärt mig att Jonas Karlsson älskar Bajen. Jag vet även att man inte kan prata med en man som tittar på fotboll, inte ens om det är eftersnack och analyser, för det man sagt försvinner bland hörnor, tabeller och kylspray.
Jag kom men en lysande idé när var på Borlänges bästa affär och handlade idag.
Istället för att gå på Vallen och titta på när Brage får stryk igen, så kunde vi ju kanske mysa med en film ikväll.
-Film? Mäh Gumman; det är ju fotboll på tv!
Ja, så har jag det. Jag lider inte av det. Än.
Men jag njuter inte heller...
Och jag emottager tacksamt förslag på semesteraktiviteter, sålänge de inte innefattar Kupolen!