Lojna

Vakna. Kaffe. Snus. Håret. Fan-håret! Mera kaffe. Packa väskan. Regn. Skjuts till jobbet.
Snällt. Tidig. Skrik.Skrik.Skrik. Samling. Mera skrik. Ordna bilder. Skriva ut pictogram. Göra schemaböcker.Kasta saker. Slåss. Skrika. Hålla hårt.Arg. 14.00-slutar. Får skjuts hem. Plocka undan.
Kolla pass. Kolla packning. Ut med hunden. Ringa löneassistent. Suck. Gått för dagen. Måste handla. Inget kort. Inga pengar. GUD! Fel, fel. Prata i telen. Prata i telen. Prata i telen.Trött, trött, trött. Vänta och vänta. Irriterad. Nåja. Fixar sig. Nog.


Tänk att man ska tänka hela tiden.
Man tänker på vad man själv tänker.
Sen ska man tänka på vad andra tänker. Också.
Det där kan bli lite mycket ibland.
Nästan lite övermäktigt.
För hur det än är, och hur gärna man än VILL, så KAN man inte krypa in i huvudet på någon annan för att ta reda vad den tänker.
Men man kan fråga..
Man kanske ändå inte får svar..men man har försökt.

Så nu har vi blivit främlingar,
eller kanske mer än så.
vi var varandras allt en gång ,
men nu finns ingenting att få.

Och du gömmer dina ögon
som om skammen var för stor,
och jag blir tyst och undrar
vad det egentligen är du tror.

Är det döden jag ser grina
så förföriskt i en vrå.
Är det han eller du som viskar
när jag reser mej för att gå.

Är det för tröst och värme
du vill ha mej,
eller för gammal vänskaps skull
eller vill du bara ge igen
för att få se mej falla omkull.

...och så var det med det.

---

Det spelar ingen roll för mig var du bor eller hur
mycket pengar du har.
Jag vill veta om du kan gå upp efter en natt med sorg
och förtvivlan, uttröttad och förkrossad, och göra vad som
behövs för att fortsätta säga ja till livet.

Det spelar ingen roll vem du känner eller hur du kom hit.
Jag vill veta om du kan stå mitt inne i kaoset tillsammans med mig och inte fly.
Det spelar ingen roll för mig var eller vad eller med vem du studerat.
Jag vill veta vad som stödjer dig inifrån!

Det spelar ingen roll för mig vad du arbetar med.
Jag vill veta vad du längtar efter, och om du vågar
drömma om att tillgodose din längtan.
Det spelar ingen roll för mig hur gammal du är.
Jag vill veta om du vill satsa din värdighet för
kärlekens skull, för dina drömmar, för äventyret att vara
levande.
Det intresserar mig och jag vill veta om du berört
kärnan i din sorg, om du öppnat dig för livets svek eller
blivit skrumpen och instängd av rädslan för mera smärta.
Jag vill veta om du kan klara smärta, min eller din egen,
utan att göra något för att dölja den eller trubba av den. 

Jag vill veta om du kan vara fylld av glädje, min eller din
egen, om du kan dansa vilt och låta hänryckningen fylla dig
ut i finger- och tåspetsarna utan att uppmana oss att vara
försiktiga, att vara realistiska, att inte glömma
människans begränsningar.

Det spelar ingen roll för mig om det du berättar för mig är
sant eller inte. Jag vill veta om du kan vara sann mot dig
själv trots att du gör en annan besviken; om att du kan stå
ut med att anklagas för förräderi utan att förråda din egen
själ, om du kan vara trolös och därmed trovärdig.

Jag vill veta om du kan se skönhet, även när den inte
är vacker.
Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller
mitt, och ändå stå vid randen av en sjö och säga ja till
livet.

 


 

Fy fan!
Är det bara tisdag idag?
Dagen har gått fort, men veckan kryper fram.
Nyss landat efter en snabbis på Kupolen.
Jag bokstavligt tvingade mig själv att gå in på det hemska stället.
Fattar inte att det alltid är så mycket folk där. Vad gör de där egentligen?
För mig är det det näst hemskaste ställe jag vet. Bara tandläkaren är värre.
Det var så jobbigt att vara tvungen att gå dit, så busschauffören undrade om jag skulle av eller stå kvar och titta på det fina vädret i dörröppningen.
Sen gick det fort. Raska steg, in på Kupolen. Vika höger efter McD och yes; inte en människa på Apoteket Shop.
Vet exakt på vilken hylla jag hittar Nasoferm.
29 kronor. Perfekt. Tar vägen förbi Jula ut.
Puh! En säker ut/ingång.

Hem och kolla posten, inga miljonutbetalningar men väl ett Europeiskt sjukförsäkringskort till Eric som snart åker till Tjeckien med hockeylaget. Bra att det kom så snabbt.

Ger hunden lite rester, laddar kaffe och kollar kyl/frys. Måste köpa mjölk & bröd.
Tar fram kyckling tills ikväll. Hmm..klyftpotatis till den blir okej.
Kollar mailen. Dubbelhmm. Min chef skickar att polen ringer mig idag. Okej? Fast har hon beviljat min semesteransökan? Troligen eftersom polen söker mig.
Men varför kan hon inte vara lite tydlig och skriva det då, för om jag minns rätt så är jag inte anställd som någon tolk? Morr!

I morgon ska det packas matsäck i ryggsäck och kängorna ska på hela dan. Friluftsdag! Wee!

Kaffet klart hör jag, ska ta en liten runda med kräket först.
Sen ska jag gå ner på Stadshuset och hämta ut 2 nya fina busskort.

Och ja; det hjälper mig att ha mobilen avstängd såna här dagar! Inget ont mot någon, men skönt för mig.
Trodde det skulle bli asdrygt, men nope.
Finns ju på hem/jobbtele om nåt skulle vara kris.


Mötte förresten en liten raring vid

Jag är 34, snart 35.
Gammal för endel, ung för andra.
Min sambo säger att inget är intressant under 30.
Det köper jag.
Han är själv 43.
Han får ha vilka intressen han vill.
Fram tills nu har jag tyckt att det har varit lite jobbigt att acceptera, men vad 17, jag kan väl också skaffa mig ett intresse.

Och man försöker slutar tjata.
Fast ibland, tränger det igenom.
Rätt ofta, kommer det lite, som på räls. Eller som liksom gjutet.
Det glider så naturligt på tungan, som om det liksom väntat där på att få kliva ut.
Ut i ljuset och friheten på nå sätt.
Och för varje ord som släpps fritt så frigörs jag en smula.
Mina alldeles för tunga kilon lättar litegrann och det jag bär på axlarna väger mindre.

Skönt. Jag hittade ett sätt att komma ur det. Tillfälligt.
Jävligt tillfälligt..

---

Söndag alltså, och ännu en helg är över.
Med risk för att bli tagen för pessimist så vill jag ändå skriva att mina lediga dagar suger.
Jag gör inte något vettigt alls. Inget är kul och jag ser knappt fram emot att det är helg.
Ibland får jag en känsla för att laga nåt gott till alla. Men vem uppskattar det, och vem fan bryr sig?
Och vad beträffar söndagar, så är de helt meningslösa.
De är en enda lång väntan på en ny arbetsvecka. Dagen före måndag.
Inget blir gjort.

Hösten är för jävla skön.
Färgerna gör mig galet glad och regnet och blåsten lika.
Försökte tända lyktorna på balkongen häromkvällen, men jag lyckades inte för vinden.

Mina bihålor gör lika ont som huvudet och näsduken blir grön när jag snyter mig.
Subventionera NASOFERM!


Kaxen städar och fejar här hemma. Allt för att ge mig dåligt samvete.
Han klättrar på stolar och byter lampor som gått söder.
Nu diskar han och ropar att han är hurri!

Eftersom jag varit hemma från jobbet idag och säkerligen kommer vara så i morgon också, så känns det inte helt bekvämt att åka till City Gross och storhandla.
Dessvärre så är det något som måste göras,  för allt härhemma har tagit slut. Samtidigt.
I dagens tidning fanns förresten en annons om två semlor för 14.98:- på ovannämnda affär.
Jag gillar inte semlor så mycket, men min chaufför gör det!

Chaufför är han ju både på jobbet och fritiden. Man kan nästan säga att han är chaufför på ALLTIDEN!
Ikväll kör han till Leksand i god tid för att se Lif-Mora.
Jag ska låtsas vara glad om jag inte är glad och vara trevlig hela kvällen.
Det känns lite trist att jag inte får ta med fikakorgen, med smörgåsar och kaffe.
Jag får inte ens ha med den till Blge ishall.
Kan inte förstå vad som är så pinsamt med det.

Nu kommer Kaxen och torkar demonstrativt av rumsbordet med en tydlig och hög suck



See ya´ll!