Göra nytta i pyjamasen
Jag gillar att det regnar.
Men hellre fick det snöa.
Tänk vad lite snö det kommer eftersen man blivit vuxen.
När jag var barn var det alltid snö på min födelsedag 5 november. Det var stora drivor och vallar som man inte kunde se över. Man åkte pulka på de största kullarna som fanns. Snökojorna var så stora att man kunde stå i dem. Till skolan tog man sparken.
Och på somrarna var det alltid fint väder. Och varmt. Jag kan inte minnas en enda skolavslutning med regn. Ibland kom det en liten skur och lite åska men det var allt.
Konstigt hur det har blivit.
För visst var det väl så?
Idag regnar det som skrivet.
Min sambo jobbar natt och det är det värsta jag vet.
Eller rättare sagt så hatar jag det så mycket att jag knappt står ut.
Om man ändå kunde sova. Men efter 3 år så har jag lärt mig att det inte går. Jag får vara trött på jobbet.
Jag menar 3 timmars sömn är väl bättre än ingen timme alls.
Han tycker jag är fjantig.
Men han förstår ju inte. Han vet inte hur det är.
Bara för att han kan somna vart som helst, när som helst så tror han att man bara kan bestämma sig för att sova och sen blundar man och sover.
Nä, det är inte så himla lätt.
Den där berömda magkänslan, oron och ångesten vill gärna vara med på ett hörn. Ett ganska stort hörn.
Men man kan pyssla med rätt mycket på nätterna så det går ingen nöd på mig. Man kan baka om man vill. Se en film, eller fyra. Sortera papper, städa sopskåpet, ta en promenad, spela bejeweled blitz eller ligga ner och fundera.
Sen är det härligt när klockan är 03 eller 04.30 och man får göra nytta i pyjamasen och liksom slumra in.
Konstigt nog så brukar jag inte vara sådär övermäktigt trött på morgonen. Det är väl värre efter jobbet.
Jodå, då kommer ännu en natt som han ska jobba. Äsch, man orkar knappt tänka det ens.
Men man skulle kanske skaffa sig ett nytt liv eller nåt...
