Lojna

Åh, ibland längtar jag bara tillbaka till Starlet-tiden.
Man hade sin Starlet-tidning och livet var fan så okomplicerat. Även om man tyckte att livet gick under varannan vecka, för att man var kär i någon som man inte fick sista dansen med.
Jorå, jag läste Kalle Anka & Bamse också och var en trogen prenumerant till jag var 16 och flyttade hemifrån.

Hur kan livet bli så rörigt? Borde det inte bli mindre rörigt när man blir vuxen. Jag menar, jag är 36 och väntar fortfarande på att livet ska ordna upp sig. På att det ska hända...ja; NÅT.
Saker har en tendens att inte bli som jag vill. Och saker har en tendens att linda in sig i sig själva. Med min hjälp förstås, men ändå.
Hur kan det bara flyta på för endel?
Ja-ja, jag vet att man kan påverka och påverkar mycket själv. Men om tex en unge har cirkus 40000 på kontot redan vid fyra års ålder, så glider väl denna på en jävligt mycket mer smörad räkmacka, än nån som inte har de förutsättningarna?
Den har ju liksom lite försprång, lite gratis, lite tur kanske.
Inte vet jag, men jag får då kämpa livet ur mig för att få en bråkdel av det jag vill ha.
Men å andra sidan så råkade väl jag vara den som drog helt fel lott från början.

Jag har sagt det förut, men jag är sällan helt nöjd. Jag är mycket nöjd med många saker, men inte allt.
Och varför ska man nöja sig hela tiden? Man ska väl ha det bästa man kan få, eller?
Åtminstone kan man sträva efter det tycker jag.
Sen är det väl upp till var och en vad det är man vill ha.

Just nu skulle jag vilja ha en aningens löneförhöjning, för det är jag värd. Så det så.
Sen skulle jag vilja ha några veckor på ett alldeles speciellt ställe, alldeles utan det som får mig att inte må bra.

Men just nu så ska jag ta tag i disken från gårdagen, dammsuga och skura kattbajs och sen gå en sväng med hundarna. Det är livet det.