Lojna

Fast jag slagit rekord i att sova i helgen, så var jag ändå relativt pigg i morse.
Det måste ju vara lite onormalt att sova i tre dygn.
På jobbet var allt som vanligt och det gillas. "Som vanligt" är tryggt och skönt.
Jag funderade en stund hur jag skulle orka vara vaken ända till klockan 15. Men se då kom bästa Eva med en latte, och då vart det lättare att orka med.
Det är jobbigt att vara trött. Det är ju ingen anledning att vara hemma. Sjuk är det isåfall bättre att vara, för då är det legitimt att stanna i sängen hela dagen.

Fast å andra sidan så går ju inte det heller om jag tänker efter. Vem skulle då laga mat 3-4 dagar på raken? Eller väcka trötta barn som måste till skolan...
Nä, i mitt hus kan man inte vara sjuk. Än mindre trött. Det är bara att bita ihop.

Idag fick jag berättat för mig om Rocky. Det är en av våra kattungar som flyttat. Nu har han tydligen flyttat igen, för killen som köpte honom höll på att dö av en allergisk chock. Stackars liten. Men Rocky fick komma till en annan familj, som redan hade en kattunge och det var mycket bra tycker jag. Nu har vi bara två kattungar kvar härhemma. Långhåriga, rumsrena och alldeles underbara!



 

Finns det någon som kan förbarma sig över dessa trollkatter?

---

Måndag ja. Vad äter man en måndag? Jag har absolut slut på fantasi vad gäller matlagning. Förresten så har jag ingen lust heller. Jag vill bara att någon ska ringa på dörren, ha med sig två matkassar och gärna en flaska vin, kliva in i köket, knyta på sig förklädet och bara ta över. Varför kan inte det bara hända?
Det är ju liksom inte en miljon jag önskar mig eller en resa till karibien. Det är ju bara en liten kock...
Nåja, drömma får man.
Isterband och potatis får det nog bli. Fast nej, det funkar ju inte utan rödbetor och de är förstås slut.
Fisk med äggsås då. Eller en pyttipanna. Åh vad tråkigt...







Förresten; varför är det så tyssst om Mats Alm?