Lojna

En eländig natt. Tung känns den. Och den har bara börjat. Fler med mig lider nog just nu. Endel kan inget göra. Det bara är såhär. Ute i natten är det liv precis som här. Ett himla liv till och med. Fast jag trivs ändå här på jobbet, bland spindelmannen och superman, mitt i natten. I morgon är en ny dag. Hur många gånger har man inte tänkt så? Men det har blivit samma lika slentrian ändå. Det rullar på. Som förut. Inget nytt. Bara fler skärvor att göra sig illa på medans man försöker limma ihop det som redan är trasigt. Det är tur att jag har en gammal aftonbladet i väskan. Där kan jag läsa om andras elände i stället. Det känns ju så mycket bättre då...