Lojna

Tjo alla trogna.
Vet att jag är usel på mycket. Till exempel på att skriva här regelbundet.
Nu har jag fått två arga mail om mitt slarv. Skärper mig genast och lovar härmed för sjuttioelfte gången att försöka bättre.
Skyller gärna på att tiden inte räcker till. Men dygnet har 24 timmar, varav jag jobbar 7-8 och sover 5-6. Det blir max 14. Borde inte de 10 timmarna över räcka till ganska mycket?
Vad gör man egentligen med tiden?
Hur kan den bara försvinna sådär utan att man fyllt den med nåt. Vettigt eller ovettigt.
Visst, man lagar lite mat, är ute med vovvarna, bläddrar i tidningen, kollar tv, glor på nätet, tjatar på ungarna och gubben. Bort med 3 timmar till kanske. Resterande 7 då?
Ibland är det rent oförklarligt hur tiden bara försvinner. Poff, liksom.

Så är det väl med annat också såklart. Livet som exempel.
Jisses, jag är 36 år och har inte en aning om vart de senaste 3 åren tagit vägen.
Inte en vettig grej har jag uträttat. Kul har inte heller haft, vilket hade varit en godtagbar ursäkt.
Är det kanske dags att dra i bromsen...
Hitta ett sätt att njuta och må bra i stället.
Hur som helst så går det ju inte att vänta på att Det plötsligt händer hela livet.
Jag har väntat i många år nu och inte fan har det hänt. Eller jo, visst har det hänt, till och med plötsligt, men inte Det.
Ja, ja, jag vet att jag får skylla på mig själv. Och det gör jag också.
Jag vet att det inte kommer någon och ringer på min dörr för att fråga om jag vill ha ett nytt, bättre, rikare och meningsfullare liv. Jag vet...
Men ändå så väntar man, nånstans långt därinne, på...nåt.

Och just idag känner jag att det finns styrka nog att ändra på det.
Men det är idag det...
I morgon är en annan dag.