Är det döden jag ser grina?
Snällt. Tidig. Skrik.Skrik.Skrik. Samling. Mera skrik. Ordna bilder. Skriva ut pictogram. Göra schemaböcker.Kasta saker. Slåss. Skrika. Hålla hårt.Arg. 14.00-slutar. Får skjuts hem. Plocka undan.
Kolla pass. Kolla packning. Ut med hunden. Ringa löneassistent. Suck. Gått för dagen. Måste handla. Inget kort. Inga pengar. GUD! Fel, fel. Prata i telen. Prata i telen. Prata i telen.Trött, trött, trött. Vänta och vänta. Irriterad. Nåja. Fixar sig. Nog.
Tänk att man ska tänka hela tiden.
Man tänker på vad man själv tänker.
Sen ska man tänka på vad andra tänker. Också.
Det där kan bli lite mycket ibland.
Nästan lite övermäktigt.
För hur det än är, och hur gärna man än VILL, så KAN man inte krypa in i huvudet på någon annan för att ta reda vad den tänker.
Men man kan fråga..
Man kanske ändå inte får svar..men man har försökt.
Så nu har vi blivit främlingar,
eller kanske mer än så.
vi var varandras allt en gång ,
men nu finns ingenting att få.
Och du gömmer dina ögon
som om skammen var för stor,
och jag blir tyst och undrar
vad det egentligen är du tror.
Är det döden jag ser grina
så förföriskt i en vrå.
Är det han eller du som viskar
när jag reser mej för att gå.
Är det för tröst och värme
du vill ha mej,
eller för gammal vänskaps skull
eller vill du bara ge igen
för att få se mej falla omkull.
...och så var det med det.
Det spelar ingen roll för mig var du bor eller hur
mycket pengar du har.
Jag vill veta om du kan gå upp efter en natt med sorg
och förtvivlan, uttröttad och förkrossad, och göra vad som
behövs för att fortsätta säga ja till livet.
Det spelar ingen roll vem du känner eller hur du kom hit.
Jag vill veta om du kan stå mitt inne i kaoset tillsammans med mig och inte fly.
Det spelar ingen roll för mig var eller vad eller med vem du studerat.
Jag vill veta vad som stödjer dig inifrån!
Det spelar ingen roll för mig vad du arbetar med.
Jag vill veta vad du längtar efter, och om du vågar
drömma om att tillgodose din längtan.
Det spelar ingen roll för mig hur gammal du är.
Jag vill veta om du vill satsa din värdighet för
kärlekens skull, för dina drömmar, för äventyret att vara
levande.
Det intresserar mig och jag vill veta om du berört
kärnan i din sorg, om du öppnat dig för livets svek eller
blivit skrumpen och instängd av rädslan för mera smärta.
Jag vill veta om du kan klara smärta, min eller din egen,
utan att göra något för att dölja den eller trubba av den.
Jag vill veta om du kan vara fylld av glädje, min eller din
egen, om du kan dansa vilt och låta hänryckningen fylla dig
ut i finger- och tåspetsarna utan att uppmana oss att vara
försiktiga, att vara realistiska, att inte glömma
människans begränsningar.
Det spelar ingen roll för mig om det du berättar för mig är
sant eller inte. Jag vill veta om du kan vara sann mot dig
själv trots att du gör en annan besviken; om att du kan stå
ut med att anklagas för förräderi utan att förråda din egen
själ, om du kan vara trolös och därmed trovärdig.
Jag vill veta om du kan se skönhet, även när den inte
är vacker.
Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller
mitt, och ändå stå vid randen av en sjö och säga ja till
livet.
