Söndagar & lediga dagar

Jag är 34, snart 35.
Gammal för endel, ung för andra.
Min sambo säger att inget är intressant under 30.
Det köper jag.
Han är själv 43.
Han får ha vilka intressen han vill.
Fram tills nu har jag tyckt att det har varit lite jobbigt att acceptera, men vad 17, jag kan väl också skaffa mig ett intresse.

Och man försöker slutar tjata.
Fast ibland, tränger det igenom.
Rätt ofta, kommer det lite, som på räls. Eller som liksom gjutet.
Det glider så naturligt på tungan, som om det liksom väntat där på att få kliva ut.
Ut i ljuset och friheten på nå sätt.
Och för varje ord som släpps fritt så frigörs jag en smula.
Mina alldeles för tunga kilon lättar litegrann och det jag bär på axlarna väger mindre.

Skönt. Jag hittade ett sätt att komma ur det. Tillfälligt.
Jävligt tillfälligt..


Söndag alltså, och ännu en helg är över.
Med risk för att bli tagen för pessimist så vill jag ändå skriva att mina lediga dagar suger.
Jag gör inte något vettigt alls. Inget är kul och jag ser knappt fram emot att det är helg.
Ibland får jag en känsla för att laga nåt gott till alla. Men vem uppskattar det, och vem fan bryr sig?
Och vad beträffar söndagar, så är de helt meningslösa.
De är en enda lång väntan på en ny arbetsvecka. Dagen före måndag.
Inget blir gjort.

Nattknulla


Endel människor har ett fritt jobb där man kan göra lite som man vill.

Man kan till och med nattknulla på arbetstid.

Säkerligen dagknulla likaså.

Att eventuella sambos väntar hemmavid är...ja,  mindre säkert. Helt säkert.

Hösten är ...

Ibland är livet härligt höstligt. Min son Elias.
Hösten är för jävla skön.
Färgerna gör mig galet glad och regnet och blåsten lika.
Försökte tända lyktorna på balkongen häromkvällen, men jag lyckades inte för vinden.

Mina bihålor gör lika ont som huvudet och näsduken blir grön när jag snyter mig.
Subventionera NASOFERM!


Kaxen städar och fejar här hemma. Allt för att ge mig dåligt samvete.
Han klättrar på stolar och byter lampor som gått söder.
Nu diskar han och ropar att han är hurri!

Eftersom jag varit hemma från jobbet idag och säkerligen kommer vara så i morgon också, så känns det inte helt bekvämt att åka till City Gross och storhandla.
Dessvärre så är det något som måste göras,  för allt härhemma har tagit slut. Samtidigt.
I dagens tidning fanns förresten en annons om två semlor för 14.98:- på ovannämnda affär.
Jag gillar inte semlor så mycket, men min chaufför gör det!

Chaufför är han ju både på jobbet och fritiden. Man kan nästan säga att han är chaufför på ALLTIDEN!
Ikväll kör han till Leksand i god tid för att se Lif-Mora.
Jag ska låtsas vara glad om jag inte är glad och vara trevlig hela kvällen.
Det känns lite trist att jag inte får ta med fikakorgen, med smörgåsar och kaffe.
Jag får inte ens ha med den till Blge ishall.
Kan inte förstå vad som är så pinsamt med det.

Nu kommer Kaxen och torkar demonstrativt av rumsbordet med en tydlig och hög suck



See ya´ll!

Rosévin & kålpudding

På allt finns en början. Så även på denna blogg.
Har lovat mig själv, även fast jag inte gillar löften, att börja skriva igen.
Det är tur att det bara är mig själv jag har lovat.

Idag är det fredag. En stor nyhet för världen. Alla vet nog att det är den dagen, så det var himlans onödigt av mig att informera om.
Fredag alltså.
Jag har drömt om vin inatt igen.
Har drömt om det ett par gånger tidigare.
Jag funderar inte på om det är normalt. Jag förutsätter att det inte är det.
Hursomhelst så står det en flaska Rosevin i kylskåpsdörren.
Homemade, som Kaxen fick som betalning av en gammal farbror, för att han hjälpte till att bära upp två garderober.
Det där har retat mig lite eftersom jag aldrig får någon vin när jag bär garderober. Dessutom tycker jag att vi skulle ha mer nytta av garderoberna än den där gamla gubben. Han är snart 100 år och kan förvisso ha samlat på sig en herrans massa kläder under tiden, men att döma av det han bär dagtid, så skulle han klara sig med en trelådorsbyrå.
Drömmen var det ja.
Vindoften blandades med någon odefenierbar lukt, som fick mig att  längta efter kålpudding.
Rosevin & kålpudding? Ja, varför inte?
Men när jag vaknade i morse insåg jag att det bara var Kaxens mage som reagerat på vitkålen&morötterna han åt igår.
Då blev jag mindre sugen på kålpudding kan jag lova.
Vinsuget består!

Och nån av tjejerna har glömt plattången på igen! Gissar på Emma eftersom hon under de senaste veckorna uppträtt mer som en pyroman än någon annan i familjen.
...och så frågar hon mig om hon kan få ha levande ljus på sitt rum. Genomtänkt..


Nyare inlägg
RSS 2.0