femtiofemochfemtio
Vimsig tisdag. Inget ovanligt på den delen.
Trött på oförstånd och löften.
Pigg dock på lifvet självt.
Min lilla huligan åker med Dalagnagarna i morgon. Till Stockholm. För att se sitt hjärtenära AIK.
Jag hoppas de vinner mot Linköping. Inte alls för att jag håller, gillar eller hejjar på dem.
För husfriden och en glad pöjk.
I morgon tittar jag på viasat hockey hemma i soffan.
Leksand-Mora.
Vi vinner.
Lätt.
Tvätten ska nu hängas. Magen ska mättas på tok för sent. Hundarna ska kissa, igen i regnet. Det gillas, för jag gillar regn. Och höst. Och tröst. Och mörker och allt det där andra som deprimerar halva Sveriges befolkning så här års.
På tal om befolkning, så tror jag faktiskt att jag ska rösta redan i morgon.
-Det var så enkelt och gick så smidigt, sa bästa kollegan.
Ja, så varför trängas och köa på söndag, bland beslöjade kvinnor, rasistiska pensionärer, bakfulla medelålders och draperade män?
I kön på Willys idag förresten, så stod en man av icke svensk härkomst före mig. Då han skulle betala, för sina och säkert hela släktens varor, så tog han fram den absolut fetaste sedelbunt med 500 lappar som jag någonsin har sett.
Summan att betala var 1055.50:-
Han räknade loss två av lapparna i den tjocka bunten med sedlar och gav till kassören.
Kassören väntade på mer pengar förstås, samtidigt som jag förbannade mig själv för att alltid välja fel kassa.
Femtiofem och femtio till, tack.
-?, bläddrar mannen bland sina femhundringar.
Kassören upprepar och förklarar.
Mannen med stålarna, som även har den bredaste klockan i guld på sin håriga arm, ruskar oförstående på sitt huvud. Då förstår jag varför han köpte fyra flaskor med headandshoulders.
-Du måste betala femtiofemochfemtio till.
Då ber mannen en annan man, men med samma språk, att få låna, vad jag kan gissa femtiofemochfemtio.
Han får pengarna och betalar, sen ger han växeln tillbaka till sin samspråkiga vän.
Kontentan av det hela är att jag för första gången i mitt liv sett fler femhundralappar i samma bunt, än jag sett invandrare på Willys samtidigt, i bunt. Då får ni, som brukar handla på Willys här i stan, ett hum om hur jävla mycket pengar den här mannen hade i sin ficka.
Och jag ska erkänna att min blick flera gånger sneglade ner mot golvet för att se om han tappade en eller två.
Nä, jag vet, jag kan inte hans språk, men jag hade defenitivt uppmärksammat mannen på att han tappat några av sina pengar. Tyvärr.
Trött på oförstånd och löften.
Pigg dock på lifvet självt.
Min lilla huligan åker med Dalagnagarna i morgon. Till Stockholm. För att se sitt hjärtenära AIK.
Jag hoppas de vinner mot Linköping. Inte alls för att jag håller, gillar eller hejjar på dem.
För husfriden och en glad pöjk.
I morgon tittar jag på viasat hockey hemma i soffan.
Leksand-Mora.
Vi vinner.
Lätt.
Tvätten ska nu hängas. Magen ska mättas på tok för sent. Hundarna ska kissa, igen i regnet. Det gillas, för jag gillar regn. Och höst. Och tröst. Och mörker och allt det där andra som deprimerar halva Sveriges befolkning så här års.
På tal om befolkning, så tror jag faktiskt att jag ska rösta redan i morgon.
-Det var så enkelt och gick så smidigt, sa bästa kollegan.
Ja, så varför trängas och köa på söndag, bland beslöjade kvinnor, rasistiska pensionärer, bakfulla medelålders och draperade män?
I kön på Willys idag förresten, så stod en man av icke svensk härkomst före mig. Då han skulle betala, för sina och säkert hela släktens varor, så tog han fram den absolut fetaste sedelbunt med 500 lappar som jag någonsin har sett.
Summan att betala var 1055.50:-
Han räknade loss två av lapparna i den tjocka bunten med sedlar och gav till kassören.
Kassören väntade på mer pengar förstås, samtidigt som jag förbannade mig själv för att alltid välja fel kassa.
Femtiofem och femtio till, tack.
-?, bläddrar mannen bland sina femhundringar.
Kassören upprepar och förklarar.
Mannen med stålarna, som även har den bredaste klockan i guld på sin håriga arm, ruskar oförstående på sitt huvud. Då förstår jag varför han köpte fyra flaskor med headandshoulders.
-Du måste betala femtiofemochfemtio till.
Då ber mannen en annan man, men med samma språk, att få låna, vad jag kan gissa femtiofemochfemtio.
Han får pengarna och betalar, sen ger han växeln tillbaka till sin samspråkiga vän.
Kontentan av det hela är att jag för första gången i mitt liv sett fler femhundralappar i samma bunt, än jag sett invandrare på Willys samtidigt, i bunt. Då får ni, som brukar handla på Willys här i stan, ett hum om hur jävla mycket pengar den här mannen hade i sin ficka.
Och jag ska erkänna att min blick flera gånger sneglade ner mot golvet för att se om han tappade en eller två.
Nä, jag vet, jag kan inte hans språk, men jag hade defenitivt uppmärksammat mannen på att han tappat några av sina pengar. Tyvärr.
Kommentarer
Postat av: Helena
Hmm, är det jag som är trög eller är det meningen att jag inte ska förstå varför han lånade pengar av sin landsman? Fastän han hade stålarna själv menar jag...
Postat av: Eva
Hahaha, inte lätt att ha mycket pengar :-D
Postat av: Eva
Se till att registrera dig för självscanning nu!! Det är SÅ smidigt och man slipper vänta på att den före en i kön ska leta pängä :-D
Postat av: Anonym
Helena, nej det är inte meningen att du ska förstå. Jag förstod ju inte själv. Det borde kanske ha varit det som var grejan, men det fanns liksom ingen grej...
Självscanning får det bli Eva. :)
Trackback
