Lojna

Ibland funderar jag vad jag håller på med.
Om det är rätt. Eller om det är fel.
Hur ska man veta egentligen?

Hur nöjd ska man vara med sitt jobb tex? På en skala 1:267.
9 kanske, eller 211?
Man gör sitt allra bästa och arbetskamraterna är toppen, är det ok då?
Skulle man inte hellre ligga på en strand och arbeta och dricka läsk i 30 graders sol?
Fast jag ska väl vara glad att jag har ett jobb kanske. Tacksam och så...

Samma med livet i allmänhet faktiskt. Varför ska man nöja sig hela tiden?
Borde det inte vara så att man är nöjd först när man har det bästa. Jag menar, varför nöja sig med mindre?

Men det där är väl en sån där grej som man har inpräntat långt därbak någonstans. Nåt som mamma sa när man var liten. Att vara nöjd och tacksam, även om det skulle vara för en endaste liten sak.
Och det bara för att det finns dom som har det sämre, värre och eländigare.
Tänk på barnen i Afrika! Och så tänkte man på dem och åt den otäcka fiskgratängen eller sparrissoppan med kväljningar i halsen.
Jag minns att jag en gång tryckte fast en smörgås under mammas nattygsbord, för att jag inte förmådde äta upp den.
Även fast jag tänkte på de stackars barnen i Afrika, så gick det bara inte att svälja mackan.
Jodå, hon upptäckte smörgåsen några veckor senare. Då kunde man ana att det varit en smörgås i alla fall.

Och man funderar ibland på de där barnen.
Från Afrika.
Fattiga och magra.
Ja, jag hörde till och med att de fick lova att äta sand ibland för att de var så himla utsvultna.

Jag ser dem (<---fan Helena; hur är det egentligen med de, dem och dom?) ganska ofta, de där barnen.
På Willys mest. Då är hela familjen eller släkten samlade. De handlar mångt mycket mera än mig, fast vi är minst 5 som äter här för det mesta. Och inte 17 ser jag några fiskgratänger eller sparrissoppor i deras kundvagnar.
Nä, bara god mat. Mycket och gott.
Det måste vara mycket skönt för dem att slippa äta den där sanden.


Nej, nöjd är jag sällan och det är väl synd.
Men jag har så sabla svårt med det.
Alltid är det nåt som kan bli lite bättre.
Vissa saker kan dessutom bli jävligt mycket bättre.
Och det hoppas jag att de blir.


Förresten så träffade jag en ovanligt trevlig människa när jag var ute med Zelda för en stund sen.
Denne föreslog en sak som jag minsann ska ta mig en liten funderare på.
Så det får bli dagens uppdrag för min del.
Efter läsande av tidningen förstås, som jag ska ta itu med nu.(<-- en mycket konstig sägning för övrigt. Vad då ta "itu" med? Åh, vad jag tycker sånt där är retligt. Samma med ordet "nedsänkning". Kan man sänka nåt uppåt? Fattar inte.)

See u soon.